Organism of the Fortnight; The Eagle

Svensk översättning följer nedanför.

The eagle is not a specific organism, but a subclass under Clitellata in the phylum Annelida. Species in this subclass have been known to man since ancient times. It was long thought that they could be used to aid in all kinds of illnesses and injuries inflicted upon a person, by letting them take a small nibble out of that person's flesh. Today this, alone, has been shown to have little affect on a person's overall health and physical state other than causing additional tissue damage. 

Throughout the world there are at least 500 separate species of eagles, and in Sweden you can find at least 26 of these, including the well known "fish eagle". In Sweden most eagles live in or near water to prevent dehydration. Closer to the tropics however, due to the high humidity, eagles are able to wander away from these bodies of water and live their lives more freely and unrestricted. 

In today's society eagles are not very highly thought of. This could be attributed to their haemotolangic behaviour, slimy nature, as well as their personalities. Eagles possess few, if any, amiable traits. On top of this, eagles are well known for their exceptionally poor flying abilities, similar to that of most modern fruits. 



Igeln är inte en specifik art, utan en underklass under Clitellata i Fylat Annelida. Arter i denna underklassen har varit kända av människan sedan urminnes tider. Man trodde länge att dom kunde hjälpa vid diverse sjukdomar och skador, genom att låta dom fästa på den drabbade personen. Idag har man visat att endast detta har en marginell effekt på en persons hälsa och fysiska tillstånd utöver mer vävnadsskada.

Globalt finns det mer än 500 enskilda arter iglar och i Sverige kan man påträffa åtminstone 26 av dessa, en utav vilka är den ökände fiskigeln. I Sverige lever de flesta iglar i eller nära vatten för att undvika att torka ut, men närmre tropikerna, på grund av den höga luftfuktigheten, kan iglar ta sig längre från dessa vattenkroppar och leva deras liv med mer fritt och obegränsat.

I dagens samhälle är iglar inte så högt aktade. Detta kan tillskrivas deras blodlust, slemmiga karaktär och personlighet. Iglar besitter väldigt få, om några, älskvärda karaktärsdrag. Utöver detta är iglar kända för sin exceptionellt kassa flygförmåga, liknande den av de flesta moderna frukter.

Ett argt inlägg angående diskning.

Hej.

Jag skriver just nu ett argt inlägg om diskning. 

Det är lugnande att diska bara man inte blir tvingad. När jag var lufsare till mina ledare Isak, Joel, Amanda och Maja var jag frivillig att oftast diska Isak och Joels saker. Fyfaan. Men sen i stockstugan på vecka 1 var man mer tvingad till att diska och då var det så jävla mycket sterss och man blev mer bitter när man såg alla lämna sin disk här och var. När man sedan sa till dem att diska fick man den sura minen och en sur kommentar tillbaka, en kommentar var men jag har dikat mitt trotts att jag vet att de inte hade gjort det eller när de sa att de inte var deras. Men då tog jag initsiativet till att diska alla människors disk. Nej, inte okej. Jag blir även arg när någon säger att man ska göra de och de och diska. Regel 1 i tvm lund vad jag vet är, har man använt disk diskar men sitt eget efter sig. Det är mycket viktigt att man tar tag i sitt eget och bara gör det. Oftast när man säger att man ska diska efter sig får man ett litet "gräl" eller att de drar ut på det och tillslut lämnar dem det. Usch.
Allt går snabbare om man bara gör det och inte tjafsar om det. 

Puss och kram, Kajsa.

Staffettnovellen del 2.

Här kommer den andra delen av den spännande novellen om Karin och Gustav, den här gången skriven av Maja Holm. Har du inte läst den första delen ännu så rekommenderar jag att du gör det, den finns längre ner på bloggen.

Gustav kröp ihop mot marken när han tog sats för att lyfta. Karin kunde känna musklerna spännas under henne och hon tog ett fast grepp kring den nedersta halstaggen för att inte komma ur balans. Så lyfte de, upp mot himlen. Det var en fin dag att flyga på. Det blåste en svag nordvästlig vind, men inte tillräckligt för att blåsa dem ur kurs och Gustav kunde lugnt segla mellan ett och annat vingslag. Nedanför dem blev husen i förorten mindre och mindre och bilarna såg ut som små leksaker. De följde floden som löpte utmed motorvägen, fast åt motsatta hållet. Medan leksaksbilarna i blått, rött och silver susade med morgontrötta förare mot den större staden, där de skulle parkera i gråa nedgrävda parkeringshus och tillbringa dagen med att dricka kaffe och skälla på sina assistenter, flög Karin och Gustav bort från den. En gång hade hon också suttit i en sådan bil, på väg mot ett kontorsjobb på ett oansenligt företag som sysslade med IT-lösningar på arbetsplatser. Det hade varit ett ensamt och enformigt jobb vars stora höjdpunkter bestod av förmiddagsrast, lunch, eftermiddagsrast och att gå hem för dagen. Men inte nu längre. Sedan Karin hittat Gustav på en nedläggningshotad djurpark i Nordnorge hade livet tagit en bestämd vändning till det bättre. Nuförtiden flög de varje morgon ut till forskningscentret vid kusten — en resa som med bil skulle tagit flera timmar, men som med drake bara tog en knapp kvart. Där arbetade de, tillsammans med ett par andra drakar och ryttare, med dyka efter skrot i havet, som forskarna sedan använde för att analysera de elektromagiska (ja, du läste rätt) fältens förändring. Det var ett slitsamt jobb, men sammanhållningen var bra och det fanns alltid något att göra. Arbetsuppgifterna var varierande och på det hela taget var både Karin och Gustav mer än nöjda med miljöombytet. Det var ungefär vid den här tidpunkten, då de gick ner för landning på den stora gräsytan utanför centret, som saker började bli underliga. För det första var det ingen där. Det var helt tomt. Inte ens Karl-Axel och hans trotjänare Baby var där, trots att de aldrig varit försenade i sitt liv. Och det var någon underligt med havet. Det liksom bubblade. Det var inte några vanliga vågor, insåg Karin. Hennes första tanke att det var något med de elektromagiska fälten. De hade visat på alarmerande styrka de senaste dagarna. Plötsligt reste sig en våg ur havet — säkert femtio meter hög — och ett väldigt rytande hördes. Det var ingen våg! Det var den största drake Karin någonsin sett, stor som ett berg och med halstaggar tjocka som trädstammar. Det var annat än tama fjälldrakar som Gustav och Baby. Havet virvlade runt dess ben och enorma vattenmassor spreds när monstret skakade på sig. Några droppar nådde Karins ansikte. Gustav darrade nu så mycket att han tappat nästan all höjdoch Karin satt som förstenad, oförmögen att reagera. Vad var detta?  

Fortsättning följer

Skulle du vilja skriva framtida del av novellen? Säg bara till mig (exempelvis på balder.w@hotmail.com) så skriver jag upp dig på kölistan.

Rebus.

Hej, idag är det dags för en rebus, skriven och ritad av Malin Hansson och Maja Holm. Här kommer den men kom ihåg: om du lyckas lösa den så får du inte skvallra!

Staffetnovellen del 1.

Klockan var åtta på morgonen när Karin väcktes av att väckarklockan ringde. Hon steg upp, klädde på sig och gick ut i köket. Det var ganska litet men det räckte, Ett bord med två stolar, en spis, kylskåp, frys och allt det där andra som behövs. Det låg några smulor på köksbordet från gårdagens middag och disken låg kvar i diskhon. Karin lade två bröd i brödrosten och diskade färdigt från gårdagen medans brödet blev klart. Hon åt sin frukost utan konstigheter och gick ut i hallen. Det verkade vid det laget som en helt vanlig dag. Men Karin hade ingen aning om vad som skulle komma att hända. I hallen tog hon på sig sina ytterkläder och öppnade det stora skåpet och tog ut Gustavs sadel. Hon gick ned genom trapphuset och ut till det stora garaget. Tredje dörren till vänster var Gustavs. Hon hittade den rätta nyckeln i nyckelknippan och öppnade dörren. Bakom dörren möttes hon av Gustavs glada fnysning. Hon hälsade på honom som vanligt och satte på honom sadeln. Han lät sig sedan ledas ut till den stora ängensperatsatte sig Karin upp i sadeln och sade åt sin röda drake att flyga henne till jobbet.

Den första biten av stafettnovellen skrevs av Harald Leide. Nu är frågan vem som ska skriva del två. Känner du att just du skulle vilja skriva på novellen? Skicka då ett mail till balder.w@hotmail.com eller peta på mig på annat sätt så får du göra det. Börja dock inte skriva innan jag säger till: andra kanske är före i tidsordningen. Gillar du inte att skriva? Gör en illustration som kan publiceras för sig själv eller med en novelldel. Lycka till med skrivandet!

En ny tid börjar och inget kommer att vara som förr…

Egentligen kommer det mesta att vara som förr men det låter ju knappast lika spännande som att en ny tid börjar och att stora omvälvningar är på väg till vår lilla tidning. Vad är det då egentligen som har hänt? Ja, som vissa redan vet så ska vår kära redaktionsansvarige, Em, flytta till Kalmar och studera något intressant (jag tror att det hade med foto och så att göra men jag är inte helt säker). Följden blir att ingen längre ser till att tidningen fortsätter att ge ut spännande, om än inte särskilt många, inlägg att läsa för stora och små.

Vad blir det av allt nu!?!?! hör jag för mitt inre hur en besviken skara trogna anhängare skriker.

Jag kanske inbillar mig de fanatiska beundrarna men visst är det ändå mysigt att läsa lite om vad som händer i vår lokalavdelning ibland? Det tycker i alla fall jag och därför har jag och valberedningen och styrelsen typ (jag låtsas ofta att jag är gammal och vis men egentligen har jag inte koll på nånting) stoppat in mig som ”vikarierande tillsvidare typ i styrelsen fast suppleant och redaktionsansvarigersättare” för resten av Ems mandatperiod (fram till höstmötet). Kort och gott innebär det väl att det kommer att vara jag som ber folk att skriva saker och tacksamt tar emot alla fina och roliga saker som ni får för er att skriva och skicka till mig.

Vem är jag då? Det kan ju verka lite spontant och oväntat att jag bara hoppar in och tar Ems plats såhär men om ni tittar under redaktionsfliken så kan ni faktiskt se att jag redan är med i redaktionen sen tidigare och har skrivit lite dumheter. All sån där information som kan vara kul att ha står nog där så det finns ingen mening med att jag sitter och upprepar mig. Istället tänker jag ställa ett par retoriska frågor:

Vad ska vi börja med nu då? Såklart så är de regelbundna berättelserna om vandringar och tårtbak viktiga och jag hoppas att de som skriver så fint fortsätter att göra det. Mental kaka på er!!!

Fortsätt så och mer därtill så kommer det säkert att bli bäst!

Vad kan vi göra mer av? Jag har tiotals idéer till vad som borde göras men jag hoppas att ni har miljontals! Under terminen tänker jag fixa åtminstone ett möte med redaktionen och alla som vill vara med och skriva eller rita eller bara skratta och vara glada. Jag tänker fixa en massa kakor till det mötet (Kirre vill kanske hjälpa?) så kom om du har minsta lilla idé som du tror skulle kunna förverkligas eller om du bara vill ha kul (det är kul att göra en tidning!).

Vi ses i trycksvärtans magiska vår.

Puss och kräm

Balder – vikarierande Em

Tårtbakning hos Kajsa.

Vi kom in i ett hus fullt av TVM-are. Med ett bord uppdukat med läckerheter. Efter en liten väntan så blev vi indelade i fyra olika lag. Vi fick recept, ingredienser och förutsättningarna för att baka den perfekta tårtan. Det blev genast fullt liv i huset. Snabbt därefter så var två fina tårtor inne i ugnen. Efter 40 snabba minuter så var det två andra tårtor i ugnen och två tårtor började dekoreras med allt från polkasås till päron. Efter ytterligare en stund så hade vi fyra mer eller mindre vackra tårtor. Ett tag senare när vi hade diskat undan allt så var det dags var provsmakning. Efter en stunds tårtätning och en spännande omröstning så hade vi inte en vinnare, utan två! Som båda fick åtta röster.

– Alfred och Tova Wennemo

TVM-tidningen Lund fyller 1 år.

För exakt 1 år sedan så sjösattes den första artikeln här på TVM-Lunds splitternya blogg. Om ni scrollar ner (trycker på länkar typ) så kan ni hitta den och mycket annat som bevarats i vårt arkiv under det gångna året, och vilket år! Ting och vandringar och raggningstips och mycket mer! För att fira detta stora tillfälle har vi här på redaktionen beslutat oss för att göra något nytt. Något stort. Något som ni aldrig sett förut!

TVM-nattvandring: Grupp röd 1.

”Nattvandring, den lätt coolaste aktiviteten man hade som luffsare. Det var då man för första gången var utan ledare och kunde bre ut sina vingar och låta dem ta en till en plats långt, långt borta från dit man skulle.

När jag fick reda på denna TVM nattvandring såg jag en längre, jobbigare och framförallt coolare vandring än den ”vanliga” traditionella nattvandringen.

Detta verkade stämma ganska bra redan när kallelsen kom ut i form av en trailer som hintade om överfall och var just lite mer seriös än tidigare mail.

Själva vandringen fortsatte också snäppet över de andra. Jag vet att det var brist på folk, men detta löstes väldigt snyggt. Bland annat med de obemannade stationerna som funkade super, typ borde-ha-såna-även-om-det-finns-folk-bra.

Hela GPS grejen var också kanon och bidrog till stämningen tillsammans med resten av utrustningen, outfits…, allt var väldigt snyggt, tänker dels på all militärt men man borde nog också lyfta fram den fantastiska matstationen (iiiii!).

Ett av de coolaste momenten var nog vid militärernas TVMplace när röd grupp i alla fall tvingades fly in i skogen, sjukt nice med helljus där.

Det förekom några missar, typ första obemannade stationen och den lilla väntan före sista stationen, men eh.

I övrigt, jättelyckat, den här saken borde komma tillbaka så att kanske de som anordnade den nu och inte kunde gå den denna gången får en chans (och sen byter man igen och fortsätter så :)).

Till sist så var alla som var ute på stationerna grymma (enligt valfri tolkning).”

- Simon Probert, grupp röd

Gott att minnas om gourmetvandringen.

Mat är nice och likaså sång!

Det var denna o-revolutionerande slutsats vi kom fram till under höstens mycket trevliga Gourmet-vandring.

Det hela bar av från Lund C tidigt på lördagsmorgonen. På tåget var stämningen något dämpad (det var ju trots allt morgon) men alla var ändå relativt glada. Dock klagade Harald högljutt åt att hans lunch och matlag fortfarande inte dykt upp. Detta var såklart mycket roande åt alla oss andra som bestämde oss för att skratta lite åt honom.

Kollektivtrafiken gick sedan som på räls innan vi byte till buss. Då gick den som på asfalt. Till slut kom vi i alla fall fram till dagens resmål; Skäralid. (Denna vackra dal är bland de finaste ställen jag någonsin har besökt och ni borde ta er dit om ni inte varit där). Vandringen började direkt och vi slet för att komma upp för de branta backarna. Det började även regna lite och läget kändes ibland lite hopplöst. Det var i det läget det var viktigt att ha något som kunde pusha en framåt. I vårt fall var det såklart vetskapen om att Harald inte hade någon lunch.

Efter lite slit och skratt (åt Harald) kom vi tillslut upp för branten där en enastående vy väntade på oss. Vi beslöt oss för att stanna där ett tag och ta lite gruppbilder i den coola miljön. För en gångs skull fick faktiskt Kajsa vara längst (typ)! Vandringen fortsatte i en dryg kvart (alltså den var inte dryg utan det var ungefär en kvart… Dåligt ordval) innan vi nådde vårt slutgiltiga mål.

Vi satte in packningarna i vindskyddet i skydd mot regnet och började med detsamma laga lunch (jag tror inte jag behöver nämna vad det roligaste med detta var då Hannes fortfarande inte dykt upp). Lunchen bestod av en stor blandning rätter och i efterhand kan jag säga att jag gillade Joel och Kristophers pizza samt Alexandras och Johans ehm… brödbollar med odjuriska ägg (..?) mest. Dock lagades det även andra godsaker så som korvstroganoff, kyckling med nudlar och såklart Haralds favorit; tom talrik.

Efter lunchen satte vi oss i vindskyddet och pratade och sjöng lite. Till allas glädje (speciellt Haralds) dök Hannes till slut upp och han kunde återförena sig med gruppen. Efter välkomnandet bestämde vi oss för att gå en liten sväng. Vi gick ner i dalen och kollade på det vackra landskapet. Josefine fotade en massa och Simon gick på en stock över en å utan att ramla i (till allas besvikelse). När vi kom tillbaka till vindskyddet lekte vi en massa och högg lite ved innan vi bestämde oss för att fortsätta sjunga en massa. Vi fick även tillskott av Sam och tyvärr frånskott (..?) av Josefine.

När mörkret föll tände vi en eld och började laga middag. Även middagen var mångsidig och det godaste måste ha varit tårtan. Dock var även Annas, Alfreds och Gabriels kött ganska välsmakande. Balder verkade ha glömt vandringens tema och grillade en Billys pizza istället. Efter middag fortsatte vi med det TVMare gör bäst. Vi sjöng och spelade en massa och körde lite stillasittande lekar innan alla blev trötta och följde Jonas föredöme och lade sig.

Vi vaknade lagom tidigt och började direkt med frukosten. Jag och Kajsa vann den tävlingen med Kajsas färdiglagade (och brända) kladdkakor. Balder verkade fortfarande ha glömt temat och kokade lite havregrynsgröt istället för mat.

Efter frukost packade alla ihop och vi begav oss tillbaka till bussen. Gårdagens långa och jobbiga uppförsbacke var nu en precis lika lång och jobbig nedförsbacke. Vi klagade lite tyst men hade ändå väldigt trevligt. Väl nere togs gitarren upp och vi rockade loss åt Pippi.  Hemresan gick på asfalt och sen på räls och när vi kom hem till Lund var alla glada och nöjda. Även Harald – han hade ju lunch att vänta på.

Kort och gott en mycket trevlig helg!

Författare: Adam
Bild: Josefine

42-vandring.

"Hej, jag tänkte att jag skulle skriva lite om 42-vandringen som gick mellan Båstad och Torekov nu i helgen och hur jag upplevde den. Nu kanske du undrar ”42-vandring? Vad är det?” så jag tänkte berätta det lite kort först.

42-vandringens koncept bygger på boken ”Liftarens Guide till Galaxen” där bl.a. talet 42 har stor betydelse och hela vandringen är fokuserad på detta samt andra viktiga saker från boktrilogin. Jag är själv inte supermegaultraintresserad av Liftarens Guide men det jag har läst den första boken och kan säga att den är väl värd att läsa. Men nu är det nog dags att börja skriva om helgen.

Turen började med samling på stationen 09:00. Jag kom dit vid 9 och såg att det inte fanns någon där och blev rädd att jag missade allt ihop. Som tur var visade det sig att folk bara blev lite sena, och till slut blev vi tio personer som gick på tåget. På vägen upp påbörjades en vild diskussion angående vad som är stationens framsida respektive baksida men vi/jag kom till slut fram till att det bara finns en östra- och en västra sidan, plus att det är dumt att samlas ”Utanför Pressbyrån”.När vi anlände i Båstad började vi med att ta en sväng inom stan för att köpa allt det där som man har glömt att packa i förväg. Vi påbörjade sedan vandringen söderut och när vi hade gått en bit hittade jag ett par hörlurar upphängda och synnerligen borttappade. Och eftersom man inte ska lämna skräp i naturen så lade jag dem i fickan för att slänga dem på mitt skrivbord senare.
Vi kom senare upp på en fin platå med utsikt över havet och bestämde oss för att luncha. Adam hade med sig den klassiska korvstroganoffen som aldrig är fel, och efter en god måltid hade vi högläsning ur Guiden. När vi läst lagom långt traskade vi vidare och upplevde den fina naturen med underbar havsutsikt tills vi bestämde oss för att slå läger för natten.
När vi rullade ut kåtan som vi skulle sova såg vi att det inte fanns några tältpinnar till den och vi blev tvungna att tälja egna av den pinnar vi kunde hitta(ha alltid med kniv ut). Trots att det började bli mörkt lyckades vi sätta upp kåtan utan större problem och kunde börja med middagen. Efter ett underbart potatismos(med riktig potatis) och köttbullar var det läggdags och mer högläsning innan vi somnade.

Nästa morgon gick vi de sista kilometrarna för att komma till Torekovs busstation och påbörja resan hemåt och diskussionen om stationens fram- och baksida påbörjades på något konstigt sätt ännu en gång, trots att vi/jag redan kommit överens om en slutsats angående problemet. Jag tänkte tillbaka lite på turen och pratade lite med de andra och de flesta var överens om att det var en oerhört lyckad och trevlig tur.

Det enda problemet var att det inte var några nyinvigda med, vilket gjorde att man inte fick chansen att lära känna alla dessa nya och intressanta människor som nyligen kommit in i TVM. Jag får istället hoppas att de/ni kommer på Gourmetvandringen vecka 45 som kommer bli den bästa gourmetvandringen i år. Men till dess får jag njuta av minnena från helgens 42-vandring istället och jag hoppas att den blir lika bra nästa år.

Tack för mig

/42rald

PS: Jag söker matlag och matlagspoäng till gourmetvandringen, jag tänker våfflor.”

Att finna frid i skogen.

Jag fick ett väldigt fint och något tankeställande brev från en anonym skogspatriark, och inser att mycket av det som skrivs är lika sant och viktigt för mig. Och att då se på världen som den ser ut nu, så är det väldigt skönt att ha skogen att leta sig tillbaka till, när omvärlden inte förstår. Moder Natur är vänlig och förstående, hon dömer ingen. Kanske det är det man försöker komma ifrån – att hela tiden bli bedömd och analyserad för sina åsikter och handlingar. Ibland behöver man bara få vara.

”När jag var en liten nyfiken knytte var skogen det bästa och roligaste jag visste. När jag var en liten livfull mulle var skogen det bästa och roligaste jag visste. När jag var en liten sprallig strövare var skogen det bästa och roligaste jag visste. När jag var en liten olydig frilufsare var skogen det bästa och roligaste jag visste. Och nu när jag är en stor äventyrssökande TVMare är skogen det bästa och roligaste jag vet.
Under denna långa period som täcker i princip hela mitt liv har självklart en massa hänt. Både jag och min omgivning har genomgått så enorma förändringar att de knappt är värda att nämna. Ofta hängde jag med i dessa förändringar som livet kastade på mig men många känner nog igen sig när jag säger att livet ibland gick lite för snabbt. Det var i ögonblick som dessa då det var viktigt att ha någon eller någonting man kunde samla sina tankar runt och blicka tillbaka med.
Vilket detta objekt är beror helt från person till person. För vissa kan det vara en sak medan det för andra kan det vara någon sorts musik och för vissa andra kan det till och med vara en barndomsvän.
För mig är detta speciella ting inget mindre än skogen. Genom hela mitt liv har jag gått hand i hand med skogen och när någonting händer i livet är det alltid dit jag vänder mig för att samla minna tankar. Det är delvis därför TVM står så nära mig och mitt liv. Det är klart att det är kul att bara busa runt med vänner men då och då gäller det att faktiskt fokusera på skogen och naturen.
Om jag inte minns helt fel är det väl det som är målet med TVM?”

-Anonym

Rix-tings bilder

Tankar om ett rixting.

Det här årets Kristi himmelsfärdshelg innehöll, som traditionen bjuder, ett alldeles fantastiskt rixting. Min egen relation till rixting är generellt den starkaste form av kärlek man kan tänka sig och det här tinget gjorde mig inte besviken, temat var sagoting och aktivitetsutbudet fantastiskt som vanligt. Man kan inte annat än fråga sig hur man kan hinna med allt på bara en (förlängd) helg. På bara fyra dagar har jag hunnit cykla, bygga, laga mat, mysa, sjunga, spela, prata, träffa nya underbara människor, sova (nästan tillräckligt mycket), vandra på natten och mycket mer. Allt underbart leder till att man inte kan annat än hålla med en mysig liten sång:

Jag kan äta förutan spork
Jag kan strunta i att sova
Men ej skiljas från TVM
Utan att fälla tårar

Paradiset på jorden? Så kan tyckas men skenet bedrar. Som med nästan allting så kan det som passar den ena vara en mardröm för en annan. Jag tänker tillbaka på när jag var nyinvigd och var på ting för första gångerna. Missförstå mig inte när jag säger att det inte var min grej. Jag tyckte att det var kul att åka på ting men det var långt ifrån det roligaste som fanns. När jag var 14-15 så var jag inte alls samma person som jag är nu, jag uppskattade inte samma saker och de aktiviteter som var bäst var de spontana aktiviteter som jag gjorde med de jämngamla TVM:arna från Lund. Det ledde till att efter mina två första ting så hoppade jag över de närmast kommande fem tingen för att istället prioritera skola och lokala TVM-aktiviteter.

Varför berätta halvgamla anekdoter när jag samtidigt är euforisk över det senaste rixtinget? Den främsta anledningen är för att skapa någon form av förståelse. De flesta TVM:are är lika entusiastiska som jag när det gäller ting och ser dem som de främsta TVM-aktiviteterna, kanske till och med överordnade fjällturer och invigningar. Det leder ofta till att många försöker peppa andra till att åka på ting. I de flesta fall är det säkert ett smart drag, många tar till sig, åker på ting och upplever fantastiska äventyr tillsammans med andra likasinnade. Problemet blir de som inte faller in i den kategori av folk som gillar ting. De blir istället pressade till saker de egentligen inte uppskattar eller vill. Bättre vore väl istället om man ägnade lika mycket energi åt att peppa för ett mer varierat utbud av aktiviteter där var och en kan hitta sin favorit?

Är hoppet ute för de här människorna att någonsin åka på ting och tycka om det? Svaret är absolut nej. Det handlar mycket om att upptäcka sig själv och sin roll i TVM. För min del upptäckte jag tingsglädjen på rixtinget 2011. Det var ett fantastiskt ting och fick mig helt att inse att ting nog ändå var min grej. Samtidigt kan jag se tillbaka på den tiden då jag inte åkte på ting och vara nöjd. Jag ser det inte alls som att jag missade en massa ting, snarare som att jag gjorde ett val som i dagsläget inte skulle passa mig men som jag är övertygad var det bästa i den tiden.

Även fast jag är lite sorgsen för att det är fem månader till nästa ting så kan jag se med glädje på att det snart är dags för sommar och fjälltur! Dessutom är det snart dags för Isakvandring. Jag missar den men det kommer att bli awsome! Åk på den!

Star Wars – sportextra

TVM-Lunds alldeles egna tidning har den stora äran att presentera ett alldeles (nästan) färskt reportage från ett rafflande, hårresande och ledurdragande sportevent. Jag talar inte om Pod-racing, jag talar inte heller om Bantha-polo. Sporten det gäller är, *trum trum trum*….

JIipp jipp!

Den traditionella ingrediensen i varje ting är tillbaka, den här gången mer spännande än nånsin. En rad kommentatorer har fått sin chans att ge sin åsikt på det våldsamma nöjet, en av dem är Jenny Grimm från Onsala.

”Det finns inga snygga killar eller tjejer på planen”, är den första kommentaren som hon lägger. ”Adam hoppar på knä och folk gömmer sig”, fortsätter hon med kunnande röst. ”Vi har inga skador, ännu… För övrigt så är kopplingen till tingstemat bra, Star Wars är som Jipp jipp: det är två lag som slåss”. Hon avslutar med den kärnfulla sammanfattningen: ”kul match”.

Nästa expert heter Daniel, han är 14, kommer från Skurup och är på sitt första ting (WOHOO!). ”Kötta funkar inte”, analyserar han djupt. ”Det är Lund och Malmö mot resten, det finns ingen chans att vinna”. Trots nederlaget verkar Daniel vara på gott humör: ”najs ting”, säger han med sitt kvicktänkta bedömande på skaft.

Slutligen har även Cristopher, också han från Skurup, givit sin åsikt om tävlingen. ”Ojämt men kul, Malmö och Lund vinner”. Optimismen verkar inte vara på topp idag men trots det ser Cristopher lycklig ut. Han berättar att det är hans andra ting och att han är nyinvigd. Jag tackar honom och går iväg, kanske för att äta en kaka….

Star Wars-tings bilder

Star Wars-ting – WOHOO!

För er som fortfarande minns så var det för länge, länge sedan vid en sjö som heter Krankesjön ett ting. Tinget var ett sånt där mysigt litet sydting där det inte händer så mycket vanligtvis, några fåniga lekar och lite TVM-mys i allmänhet (kanske något nytt kärlekspar, fråga skvalleransvarige!). Trots det så lyckades jag träffa lite intressanta människor, här nedan följer en intervju med en spännande flicka från Norrland: Cissi Nilsson.

Cissi Nilsson, presenterar hon sig som. Sexiga Cissi Nilsson rättar Vendela, även hon från Huddinge. Mysterierna tätnar och snart uppdagas både det ena och andra av Cissis mörka förflutna. Till att börja med kommer Cissi från Huddinge i mörkaste Norrland i närheten av Stockholm (om så önskas kan en kurs i skånsk Sverige-geografi hållas här i tidningen i framtiden). Hon berättar om hur kriminalitet och våld präglar den lilla okända orten och att brott så som datorstöld nästan förekommer. Cissi erkänner själv att hon brukar stjäla godis från sina kamrater och att hennes enda egentliga anledning till att åka ting är för att ta och äta godis. Hennes karriär sträcker sig så långt tillbaka som till mellanting 09 och sen dess har hon fortsatt med sin framgångsrika gottisframfart och nu vid arton års ålder ser hon tillbaka på engod tid i TVM.

På tal om tingets tema så är hon nöjd, ”Star Wars är ett smart val, awsome och obeskrivbart”. Snart sjunker hon dock in i ett töcken av gamla minnen men efter en abrupt väckning fortsätter erkännandena: ”kuddkrig och backklättring är helt klart de bästa aktiviteterna.” Cissi tycker nämligen bäst om att se på folk som lider. Dessutom är hon ganska lat men skyller snabbt det på sin Huddingebakgrund.

Vidare berättar hon om sin hemby: ”de främsta exportvarorna är våld och fjårtisar”, säger hon och rynkar äcklat på näsan. Hon beskriver vidare hur det finns olika fakulteter som enbart arbetar med framställandet av fjårtisar, den främsta av dem är Kvarnbergsskolan. Det enda positiva med Huddinge verkar vara deras julmarknad, den kretsar främst kring mjöd, socker och smide. Vidare tillägger hon att: ”Huddinge är bäst, bättre än Stockholm.”

Fakta:

• Huddinge ligger i Södertälje (som svar på att Huddinge är bäst)
• David har finast bröst

Informationen har tillförlitligen erhållits från David Lundberg och godkänts av utsände journalist efter ett besök i ovannämndes godispåse.

Tabun och helgedomar – nej, inte vi väl?

I TVM kan alla vara som de vill. Ingen är utanför och ingen diskrimineras för att de är på ett visst sätt. Så har jag alltid känt inför min andra familj: TVM. Alla människor i TVM är så snälla och alla skämt är vänligt menade.

Jag vill gärna att TVM ska fortsätta att vara den perfekta familjen för mig men man bör ändå se förbi den dimma av perfektion som man så gärna målar upp. Några olika fenomen har jag funderat över och kommit fram till att vi inte sköter perfekt.

Det första är öppenheten. Vi släpper in alla i gemenskapen och vi är världens trevligaste sällskap. Är det någon som tror att det helt och hållet kan vara så? Visst är TVM en härligt tätt sammansluten gemenskap där alla kan prata med alla men det är just det som är faran! Om någon som inte är väldigt pratglad eller öppen kommer och försöker ta del av vår gemenskap så fungerar det inte. Man måste faktiskt ta för sig av det man vill ha. Även om många är beredda att dela med sig hur mycket som helst så ser man inte bortom sin trånga värld. Man kanske inte inser att man måste öppna sig mer mot omvärlden och dela sin täta gemenskap med lite nya människor ibland. Det gör både oss och dom lyckligare. Eller ”oss” och ”dom”? Egentligen borde det vara ”vi”, punkt!

Där har vi den andra faran. Vi tenderar till att vara så självgoda att vi inte ser världen utanför. Vi har det bäst men inser inte att andra också kan behöva den erfarenheten. Vi skapar ett ”vi” och ”dom” komplex som gör oss mycket obehagligare än vad vi egentligen vill inse. Vår stolthet är vår helgedom och vi skapar därmed oskrivna lagar som dömer alla nytillkomna direkt. Det blir tabu för andra att ta del av vår gemenskap. De vet inte hur de ska agera och kan lätt falla offer för den vänskapliga humorn som oftast som alltid är lite väl tilltagen.

Det är fara nummer tre. Skämt på varandras bekostnad är trevligt så länge man vet var man har varandra. När man kan lita på varandra så blir helt plötsligt ganska grova och diskriminerande skämt plötsligt mer okej: man skämtar ju bara. Nya människor känner inte exakt var gränsen mellan trakasserier och vänskapliga nyptag går och då kan det lätt falla sig som så att de känner sig mobbade och utstötta när någon egentligen bara var välmenande och förstående när hen påpekade att ”du e’ ju dum i huv’et”. Om man vänder på quornskivan så kan en ovetande nykomling tro att det är okej att bli mobbad och trakasserad av någon anledning och det är möjligen ännu värre. Det kan mycket väl leda till att hen känner sig otillräcklig och skyller allt på sig själv. Kanske inte det bästa?

Finns det inget vi kan göra då för att möta den mörka framtiden? Absolut finns det en massa saker att göra. Ett första steg kan vara att bara tänka: ”Har jag sagt något dumt, gjort något dumt eller bara haft några fördomar eller idéer som kanske inte är helt bra?” Därefter kan man fortsätta med att t.ex. prata med en nyinvigd, välkomna en ensam person till en runda Munchkin eller bara bjuda på en chokladbit. Vägarna är många och problemen ingalunda oöverkomliga. Jag vet att det finns en massa underbara människor i TVM, visa bara er bästa sida.

Hej, idag är det dags för ett boktips!

I Malmö bor en tjej i tjugoårs åldern som heter Udda. Hennes liv verkar tämligen normalt tills en dag hon börjar drömma. Drömmarna handlar om olika mystiska platser och personer som hon aldrig sett förut. När hennes kompis Daniel mystiskt försvinner tätnar mysterierna och hon kastas in i en fantasyvärld, insprängd i det moderna Malmö, som kommer att förändra hennes liv drastiskt.

Det fantastiska i den här boken är framförallt den mystiska fantasyn som gömmer sig under ytan överallt. Mycket av den underbara stämningen kommer sig av att Nene Ormes lyckas fånga en sådan fantastisk bild av Malmö: man känner definitivt igen sig på de olika platserna men samtidigt kan allt visa sig dölja något helt annat under ytan. Visste du till exempel att det bor ett orakel i Turning Torso? Det är sådana här igenkänningsfaktorer i kombination med fantastiskt varierade och intressanta karaktärer som befolkar staden som gör den intressant. Det är inte svårt att dra paralleller till Harry Potter, urban fantasy tenderar till att göra det, men jag skulle ändå säga att den här boken är strået vassare. Det förutsätter dock att du är närmare tjugo än elva och bor i Sverige istället för i England. Det enda som möjligen kan dra ner kvaliteten på boken är möjligen längden: drygt 200 sidor tar slut på mindre än en dag och det är inget svårt att sträckläsa en roman av den här kalibern. Misströsta dock inte! Det finns en fortsättning och den är lika bra och till och med några sidor längre.

Känner du nu att det här verkar vara en bok som passar dig? Då ska du absolut läsa den,Udda verklighet heter den och är skriven av Nene Ormes. Lycklig läsning!

Dumheter!

10 kg pizza, komplett med ost, bacon och food-lag. Någon som känner igen händelsen? Brädspelshelgen 5.0 bjöd på många spektakulära scener och det här var nog den brutalaste: ett gäng TVM:are med en normal hälsosam dos av blandad dumhet och uppfinningsrikedom bakade just ett sådant monster till måltid. Man kan inte annat än beundra deras mod när de satte tänderna i ett av TVM-lunds största kaloriberg på många år (eventuellt någonsin).  Dock måste man fråga sig vad drivkraften bakom projektet var, säkerligen var de inte bara lite hungriga sådär på lördagskvällen: det måste ligga något mystiskt under ytan.

Om vi ser tillbaka genom historien är TVM:s historia fylld av idioter/genier som alla gjort sådant-som-vanliga-dödliga-ser-som-galet. Ett klassiskt exempel är dödsmarcherna; gå tio mil på tjugofyra timmar och som enda anledningen att det är ”coolt”. Trots att alla vet att det är tungt för leder, muskler och psyke så kastar sig ständigt nya generationer in i en utmaning som egentligen inte fyller någon funktion. Somliga lyckas, andra ger upp men kastar sig återigen in i kampen så snart tillfälle ges igen.

Jag vill knappast påstå att jag själv är mycket bättre. På en fjällvandring har jag och Adam sprungit en dryg mil igenom ett träsk, bara för att hämta en åtta-kilos sten som jag tappat mitt ute på fjället en vecka tidigare. Enda anledningen: den var fin. Den ligger nu hemma på en hylla och samlar damm som en gammal bortglömd hatt. Var jag korkad som tog med den? Ja, det är möjligt. Ångrar jag att jag gjorde det? Inte en sekund!

Det är just det som är det konstiga. Så oviktiga händelser som egentligen inte spelar någon roll blir svåra att skaka av sig och det är de som blir bra berättelser att berätta när man har långt grått skägg och bara röker pipa som basföda. Dock är det inte framtida brasors historieberättande som man tänker på när man gör sådana här dumheter.

Tanken är svårare att precisera än så men jag tror ändå att det finns ett bra exempel. Den gamla TVM-sången beskriver precis det här fenomenet på något vis. Betänk följande visdomsord:

Vi vill alla vandra bort, dit ingen vandrat förr,
trampa sten som aldrig känt en fot,
se den vy bak horisont man drömt så mycket om.
Vi vill alla vandra bort på okänd ödemark.
– ”Gamla TVM-sången”, Palle Sundman

Det här är det närmaste ett svar jag kommer på ett minst sagt underligt fenomen. Visst måste man inte alltid göra det som verkar mest korkat men eller hur vore TVM mycket tråkigare om måttfullhet var vårt ledord och försiktighet vårt levnadssätt?

Balla killens balla ställe

I TVM-lund finns en ball kille. Han heter Harald. Harald har ett ballt ställe som ligger en bit utanför Lödde.

På bussen till Lödde redan börjar färden bli intressant. Målet med resan börjar så smått ta form i hårfärgningsexpert Tovas knivskarpa hjärna. Harald anses allmänt vara den mest ovårdade av alla människor i TVM (om ni får möjlighet så spana in hans hår) men trots det så är Tova fast besluten. ”Färga Haralds hår grönt” är budskapet som vi får bevittna som svar på vad Tova skulle vilja göra med Haralds hår. Dock bör vissa risker så som sura mammor tas i akt vid eventuellt utförande: grönt hår kan anses ovårdatare än naturligt färgat.

”Färga Haralds hår grönt” – Hårfärgningsexpert Tova Wennemo

Väl av bussen börjar vandringen och inom ett litet ögonblick är vi redan inne i den mörka grottan som är Gillhög. Där inne omvärderas fördelarna med att vara lång och vår välvuxna aktivitetsansvarige beklagar sig högljutt. Dock flyr vi snart det trånga mörkret och intar en tillfredställande måltid (tillfredställande för alla förutom Adam och hans ananassmakande nudlar).

Efter maten utlystes en löptävling över en närbelägen åker och snart har samtliga deltagare antingen brutit båda benen på tre ställen eller klarat sig undan med blotta förskräckelsen över att Adam vann. Efter den kämpiga kampen inser vi att klockan började gå från mycket till mera och därför åker vi hem men Adam och Balder sysslar med något längst bak. De skriver nämligen en sång visar det sig så småningom.

Hemma och nöjd kan alla se tillbaka på en mycket lyckad och ball aktivitet på den skånska slätten med allt vad det innebär. Som vanligt är man både trött och nöjd när man kommer hem och kan pusta ut med en kopp te.

Fakta:

• Gillhög är en så kallad gånggrift från stenåldern det vill säga en form av grav. Graven uppskattas vara från 3000-talet före Kristus och ingången mäter omkring en meter i höjd. – vårt älskade Wikipedia
• Det är coolt att vara materialansvarig. – Harald
• Adam och Balder skrev en sång om Adams matlagning. Den kan sjungas för just dig för en kram och en kaka ungefär.

Onödig men kul fakta!

Lite onödig fakta är ju aldrig fel, sen är det ju rätt så kul också.

Man kan ju aldrig lära sig för mycket, nu vet jag inte sanningshalten i alla dessa. Så ni får ta dom med en nypa salt som man brukar säga.

•  En ankas kvackande ekar inte, och ingen vet varför. 
• På tio minuter frigör en orkan mer energi än all världens samlade kärnvapen.
• 100 personer dör årligen till följd av att ha satt en penna i halsen.
• Det är möjligt att leda en ko uppför en trappa, men inte nedför.
• Kvinnor blinkar nästan två gånger så mycket som män.
• En snigel kan sova i tre år.
• Inget ord i det engelska språket rimmar med ”month”.
• Den elektriska stolen uppfanns av en tandläkare.
• Alla isbjörnar är vänsterhänta.
• En struts öga är större än dess hjärna.
• Typewriter är det längsta ord som kan skrivas med tangenterna i en rad på tangentbordet.
• En krokodil kan inte sticka ut tungan.
• Cigarettändaren uppfanns före tändstickan.
• Hajen är den enda fisken som kan blinka med båda ögonen.
• Det är omöjligt att nysa med ögonen öppna
• Högerhänta lever i genomsnitt nio år längre än vänsterhänta.
• De flesta hamstrarna blinkar med ett öga åt gången.
• Namnet Wendy dök upp för första gången någonsin i boken Peter Pan.
• Serien Kalle Anka var en gång i tiden förbjuden i Finland på grund av att han inte har några byxor.
• Varje år dör det fler människor som blir sparkade av åsnor än som omkommer i flygolyckor.
• Det vanligaste namnet i Sverige är Maria Johansson
• Jordnötter är en av beståndsdelarna i dynamit.
• Greklands nationalsång har 158 verser. Ingen har hittills lärt sig alla verserna utantill.
• Guinness Rekordbok håller rekordet för att vara den mest stulna boken på allmänna bibliotek.
• I vartenda avsnitt av TV-serien Seinfeld kan man se något med Stålmannen på.
• En sköldpaddas revben sitter i dens skal
• Fallande kokosnötter dödar fler människor än hajar gör.
• Den bok som utgivits i flest upplagor, förutom Bibeln, är Ikea-katalogen.
• Charlie Chaplin vann en gång 3:dje pris i en Charlie Chaplin-lookalike tävling.
• Det vanligaste ordet världen över är okej. Det näst vanligaste ordet är Coca Cola.

Veckans citat

”Jag älskar när män är bra med mina katter.”
– Annie

Vill du också se ett av dina eller en väns – eller en främling på tåget – uttryck eller citat uppe bloggen? Då är det bara att mejla redaktionsansvarig på pencilmaker1@hotmail.com!

VECKANSRAGGNINGS-TIPS!

Äntligen är det tillbaks…
VECKANSRAGGNINGS-TIPS!

Letar du efter en kille som alltid har ett leende på läpparna
och som gärna drar dig ut på en joggingrunda?
En kille som älskar att åka runt på skridsko och jaga en nästintill osynlig puck?

Någon som älskar att kramas, som får en på bra humör,
och orkar lyssna på alla dina problem?

Då är hockeyproffset Niklas någon för dig!
Honom charmar du genom att vara glad och posetiv, snygg rumpa är också ett plus!
Men bjuder du honom på bacon och en trevlig film efter träningspasset, så är matchen i hamn ;)
 Lycka till! :D

Har ni förslag om andra hetingar som jag borde tipsa om får ni gärna skriva det till mig på: kristina.masback@friluftsframjandet.se

HUR BLIR MAN IHOP MED NÅGON?

Ännu en gång hjälper UMO mig att sprida livs viktig kunskap till er mina vänner,
idag är det gällande hur man gör när man är kär och vill bli ihop med någon.
Här kommer några tips från läsare skickat in till UMO:

”Träffar man en människa under en period och bygger upp mer känslor, umgås mer och mer, så kommer detta av sig självt. Man liksom bara blir tillsammans. Sen är ju jag en datumnörd och tycker det är jätteviktigt att veta vilket datum exakt, men det får man lista ut lite längre fram när man är säker på sin sak. Ha!”

”Att berätta för någon att man tycker om den personligen, är enligt mig det modigaste som finns, telefon är också modigt, sms lite mindre modigt. Försök att göra det på ett sätt så du inte skäms för det du vill säga.”

”Världens klichéfråga egentligen, man får helt enkelt ta mod till sig och prata med personen, eller om man känner varandra väl så kan man börja flirta lite. Är personen så puckad så han eller hon inte fattar, får man se till att man säger det eller att någon annan gör det lite diskret.”

”För att bli tillsammans med någon gäller det ju såklart att visa att du är tillgänglig och att du är intresserad av personen. Du kan ju alltid lägga in några hintar om vad du vill. Bjud ut personen för att kanske ta en fika på ett café i stan, starta en konversation och fråga mycket om personen (inte för mycket såklart, du vill ju inte framstå som att du är besatt). Vi människor älskar att vara egoistiska och därav är det trevlig att få prata om sig själv. Eller så kan du bara strunta totalt i vad jag har sagt och bara låta ödet använda sin magi. ”If it’s meant to be, it will happen”, den teorin lever i alla fall jag efter, men sen kan man ju alltid hjälpa moder natur på vägen genom att visa att man är tillgänglig.”

Veckans citat

”Vad betyder ‘fap’? Jag har undrat det hela dan.”
 - Annie 

VECKANS KONTAKT-ANNONS!

Är du dvärg, med rött hår ned till knäna?
Ser du ut som någon har kört upp Torshammare i käften på dig?

Då!
Kan just DU vara Pontus drömkvinna!

källa: Pontus him self!

TIPS TILL DIG MED NYA SKOR!

Får du alltid skavsår av dina snyggaste skor, försökt gå in dem hur länge om helst,
men fortfarande inte lyckats?

Här kommer lösningen!

1. Bestäm dig för att ta bussen var du än ska, gå ej!
2. Kolla upp busstiderna och bestäm vilken buss du ska ta
3. Räkna ut att du måste gå till bussen t.ex. 10 i
4. Ta på dig skorna när det börjar bli dags för att gå
4.5 Du inser att du måste gå på toa – lite förlänge
5. Klockan är nu 54 – SPRING!

Grattis, du kommer nu efter detta att bli av med skavsårsproblemen! 

Bra med att va singel och icke singel.

Hemsidan umo.se, är typ en ungsdomsmottagning på nätet, för typ 12 åringar……

Här har ni 10 bra saker med att vara ihop med någon & 10 bra saker med att vara singel, enligt dem:

BRA MED ATT VARA IHOP:

* Man har någon som kan få en att känna sig älskad, ge en bekräftelse och få en att känna sig speciell.
* Att vara ihop kan få en att känna sig trygg.
* Man har någon att prata med eller bara vara med om man inte har någonting att göra.
* Man har någon att visa sina känslor för och någon som kan lyssna på en.
* Man finns i någons hjärta.
* Man har en famn att krypa upp i och någon man kan mysa med.
* Man slipper känna sig rädd för att vara ensam.
* Man behöver inte känna sig tvungen att alltid se bra ut.
* Man har någon som man kan ha sex med.
* Det kan bli billigare eftersom man kanske köper saker tillsammans som man delar på.

Hmmm…. okej , då kommer vi ihåg detta! 

BRA MED ATT VARA SINGEL:

* Man har friheten att flirta, dejta, hångla och ha sex med vem man vill. – Var man inte ihop med någon för att få ha sex nyss? o.O

* Man får mer tid för sig själv.
* Man har inga krav på att vara på ett visst sätt och behöver inte leva upp till förväntningar som kan finnas i en relation.
* Det kan vara lättare att njuta av andras sällskap utan att känna skuldkänslor eller svartsjuka.
* Det är lättare att göra vad man vill på sin lediga tid.
* Det går inte att vara otrogen. - Ah, klar fördel! Det är man ju alltid annars i ett förhållande, ja!
* Man har mer tid för att träffa sina kompisar.
* Man behöver inte känna sig tvungen att alltid se bra ut. - NU hänger jag inte med! När ska jag vara snygg? Som singel eller som flickvän???? * Man kanske sköter skolan bättre. -  ..Okejdå… 
* Det kan bli billigare eftersom man bara behöver lägga pengar på sig själv. - Blev det inte billigare nyss då vi var ihop? Då skulle man ju dela på allt..? 

Är vi scouter?

Värmen som slår en när man kliver in i en stockstuga fylld med TVM:are är inte bara fysisk, den är rent magisk: glada skratt, god mat och skämt som inte passar någon annanstans är väl vad vi alla längtar efter? Jag kan bara hålla med om det gamla ordspråket ”hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam”.

Stämningen håller i sig även dom få gånger då vi lyckas hitta ut från de bekväma och uppvärmda lokaler som vi så älskar. Då kan vi till och med få in ett och annat skämt på ett helt annat tema: scouter.

Det inbillade hat som många TVM:are har mot scouter kan ibland verka som en kul grej, vi är två konkurrerande organisationer och såklart är vi övertygade om att vi kan erbjuda dom bästa upplevelserna. Alla har vi någon gång skrattat gott åt hur scouterna inte ens får göra upp eld eller använda kniv om dom inte har fått sitt korresponderande märke. Vad vi inte tänker på är att märkena egentligen bara är en symbol för den kunskap man tillägnat sig och visst skulle väl inte vi inom friluftsfrämjandet låta ett litet barn leka med en kniv om vi inte var säkra på att hen var tillräckligt kompetent för att inte göra debut som ofrivillig kirurg?

Det viktigaste föraktet är dock det mot deras friluftsvanor. Dom vågar ju inte sova ute i skogen utan bor bara i sina scoutstugor och ryggar tillbaka för minsta regndroppe som råkar fall från himlen. Dom är inga ”riktiga” friluftsmänniskor utan låtsas bara vara det, vi är hjältarna och dom är mesarna.

För vi TVM:are drar oss aldrig för att åka ut i dåligt väder eller till obekväma vandringar. Resan är målet och det vi tycker bäst om är förfrusna tår och stela ryggar efter sjunde natten i rad på liggunderlag. Aldrig i livet att vi skulle bli för bekväma av oss…

Veckans raggnings-tips!

Veckans raggnings-tips!

Visst gillar vi alla långa, välklädda och stiliga män?
Någon att filofisera om livet & skapa minnen med?

Söker du efter någon att dela ett skratt med, kunna sova med i evigheter,
Som kan forma ditt inre och skissa upp din bästa sida.
Någon som redan nu visar upp bra pappa-sidor och som älskar barn?

Då är akademikern & fd bild-esteten Joel något för dig!
Honom charmar du med en skön säng, mycket kaffe och långa cykelturer,
Lycka till! :D

Har ni förslag om andra hetingar som jag borde tipsa om får ni gärna skriva det till mig på: kristina.masback@friluftsframjandet.se

! SKVALLER !

SKVALLER DAGS, AWYEAH ! :D

Ryktena har nått mig (as always) !

M är kär! I en TVMare!
Och jag har mina aningar om att det kan vara i A!
Samtidigt var/är (?) FONDY:N små intresserad av HM men kan hen bara ta HM ifrån BMP:et?
Vem är egentligen den där pojken som AS:ET går och snackar om?
& är det sant att två TVMare har lyckats ha haft ‘ihop’ det utan att någon vetat om det, fören låååångt senare?

Det verkar som TVM är påväg tillbaks i den gamla fina insest tiden igen!
Insest, insest – familjefest :)

Pussar & Kramar.

NYÅRSAFTON!

Jag vet att ni alla dör att få veta vad som hände på nyår!
Meeeen, jag kommer inte berätta det!… än ;)

Kan ni para ihop vem som pussade/nyårskysste/hookade med vem tror ni?

Niklas                           Oscar                                        
Maja                             Amanda
Annie                           Isa
Svante                         Malin
David                           Alexandra

Fullt möjligt att jag missade fler puss-par, så vet ni något som jag inte vet?
Maila mig på:
Kristina.Masback@friluftsframjandet.se