Värmen som slår en när man kliver in i en stockstuga fylld med TVM:are är inte bara fysisk, den är rent magisk: glada skratt, god mat och skämt som inte passar någon annanstans är väl vad vi alla längtar efter? Jag kan bara hålla med om det gamla ordspråket ”hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam”.
Stämningen håller i sig även dom få gånger då vi lyckas hitta ut från de bekväma och uppvärmda lokaler som vi så älskar. Då kan vi till och med få in ett och annat skämt på ett helt annat tema: scouter.
Det inbillade hat som många TVM:are har mot scouter kan ibland verka som en kul grej, vi är två konkurrerande organisationer och såklart är vi övertygade om att vi kan erbjuda dom bästa upplevelserna. Alla har vi någon gång skrattat gott åt hur scouterna inte ens får göra upp eld eller använda kniv om dom inte har fått sitt korresponderande märke. Vad vi inte tänker på är att märkena egentligen bara är en symbol för den kunskap man tillägnat sig och visst skulle väl inte vi inom friluftsfrämjandet låta ett litet barn leka med en kniv om vi inte var säkra på att hen var tillräckligt kompetent för att inte göra debut som ofrivillig kirurg?
Det viktigaste föraktet är dock det mot deras friluftsvanor. Dom vågar ju inte sova ute i skogen utan bor bara i sina scoutstugor och ryggar tillbaka för minsta regndroppe som råkar fall från himlen. Dom är inga ”riktiga” friluftsmänniskor utan låtsas bara vara det, vi är hjältarna och dom är mesarna.
För vi TVM:are drar oss aldrig för att åka ut i dåligt väder eller till obekväma vandringar. Resan är målet och det vi tycker bäst om är förfrusna tår och stela ryggar efter sjunde natten i rad på liggunderlag. Aldrig i livet att vi skulle bli för bekväma av oss…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar