Tankar om ett rixting.

Det här årets Kristi himmelsfärdshelg innehöll, som traditionen bjuder, ett alldeles fantastiskt rixting. Min egen relation till rixting är generellt den starkaste form av kärlek man kan tänka sig och det här tinget gjorde mig inte besviken, temat var sagoting och aktivitetsutbudet fantastiskt som vanligt. Man kan inte annat än fråga sig hur man kan hinna med allt på bara en (förlängd) helg. På bara fyra dagar har jag hunnit cykla, bygga, laga mat, mysa, sjunga, spela, prata, träffa nya underbara människor, sova (nästan tillräckligt mycket), vandra på natten och mycket mer. Allt underbart leder till att man inte kan annat än hålla med en mysig liten sång:

Jag kan äta förutan spork
Jag kan strunta i att sova
Men ej skiljas från TVM
Utan att fälla tårar

Paradiset på jorden? Så kan tyckas men skenet bedrar. Som med nästan allting så kan det som passar den ena vara en mardröm för en annan. Jag tänker tillbaka på när jag var nyinvigd och var på ting för första gångerna. Missförstå mig inte när jag säger att det inte var min grej. Jag tyckte att det var kul att åka på ting men det var långt ifrån det roligaste som fanns. När jag var 14-15 så var jag inte alls samma person som jag är nu, jag uppskattade inte samma saker och de aktiviteter som var bäst var de spontana aktiviteter som jag gjorde med de jämngamla TVM:arna från Lund. Det ledde till att efter mina två första ting så hoppade jag över de närmast kommande fem tingen för att istället prioritera skola och lokala TVM-aktiviteter.

Varför berätta halvgamla anekdoter när jag samtidigt är euforisk över det senaste rixtinget? Den främsta anledningen är för att skapa någon form av förståelse. De flesta TVM:are är lika entusiastiska som jag när det gäller ting och ser dem som de främsta TVM-aktiviteterna, kanske till och med överordnade fjällturer och invigningar. Det leder ofta till att många försöker peppa andra till att åka på ting. I de flesta fall är det säkert ett smart drag, många tar till sig, åker på ting och upplever fantastiska äventyr tillsammans med andra likasinnade. Problemet blir de som inte faller in i den kategori av folk som gillar ting. De blir istället pressade till saker de egentligen inte uppskattar eller vill. Bättre vore väl istället om man ägnade lika mycket energi åt att peppa för ett mer varierat utbud av aktiviteter där var och en kan hitta sin favorit?

Är hoppet ute för de här människorna att någonsin åka på ting och tycka om det? Svaret är absolut nej. Det handlar mycket om att upptäcka sig själv och sin roll i TVM. För min del upptäckte jag tingsglädjen på rixtinget 2011. Det var ett fantastiskt ting och fick mig helt att inse att ting nog ändå var min grej. Samtidigt kan jag se tillbaka på den tiden då jag inte åkte på ting och vara nöjd. Jag ser det inte alls som att jag missade en massa ting, snarare som att jag gjorde ett val som i dagsläget inte skulle passa mig men som jag är övertygad var det bästa i den tiden.

Även fast jag är lite sorgsen för att det är fem månader till nästa ting så kan jag se med glädje på att det snart är dags för sommar och fjälltur! Dessutom är det snart dags för Isakvandring. Jag missar den men det kommer att bli awsome! Åk på den!