Dumheter!

10 kg pizza, komplett med ost, bacon och food-lag. Någon som känner igen händelsen? Brädspelshelgen 5.0 bjöd på många spektakulära scener och det här var nog den brutalaste: ett gäng TVM:are med en normal hälsosam dos av blandad dumhet och uppfinningsrikedom bakade just ett sådant monster till måltid. Man kan inte annat än beundra deras mod när de satte tänderna i ett av TVM-lunds största kaloriberg på många år (eventuellt någonsin).  Dock måste man fråga sig vad drivkraften bakom projektet var, säkerligen var de inte bara lite hungriga sådär på lördagskvällen: det måste ligga något mystiskt under ytan.

Om vi ser tillbaka genom historien är TVM:s historia fylld av idioter/genier som alla gjort sådant-som-vanliga-dödliga-ser-som-galet. Ett klassiskt exempel är dödsmarcherna; gå tio mil på tjugofyra timmar och som enda anledningen att det är ”coolt”. Trots att alla vet att det är tungt för leder, muskler och psyke så kastar sig ständigt nya generationer in i en utmaning som egentligen inte fyller någon funktion. Somliga lyckas, andra ger upp men kastar sig återigen in i kampen så snart tillfälle ges igen.

Jag vill knappast påstå att jag själv är mycket bättre. På en fjällvandring har jag och Adam sprungit en dryg mil igenom ett träsk, bara för att hämta en åtta-kilos sten som jag tappat mitt ute på fjället en vecka tidigare. Enda anledningen: den var fin. Den ligger nu hemma på en hylla och samlar damm som en gammal bortglömd hatt. Var jag korkad som tog med den? Ja, det är möjligt. Ångrar jag att jag gjorde det? Inte en sekund!

Det är just det som är det konstiga. Så oviktiga händelser som egentligen inte spelar någon roll blir svåra att skaka av sig och det är de som blir bra berättelser att berätta när man har långt grått skägg och bara röker pipa som basföda. Dock är det inte framtida brasors historieberättande som man tänker på när man gör sådana här dumheter.

Tanken är svårare att precisera än så men jag tror ändå att det finns ett bra exempel. Den gamla TVM-sången beskriver precis det här fenomenet på något vis. Betänk följande visdomsord:

Vi vill alla vandra bort, dit ingen vandrat förr,
trampa sten som aldrig känt en fot,
se den vy bak horisont man drömt så mycket om.
Vi vill alla vandra bort på okänd ödemark.
– ”Gamla TVM-sången”, Palle Sundman

Det här är det närmaste ett svar jag kommer på ett minst sagt underligt fenomen. Visst måste man inte alltid göra det som verkar mest korkat men eller hur vore TVM mycket tråkigare om måttfullhet var vårt ledord och försiktighet vårt levnadssätt?